Reflektion & Sokrates

19072014-_DSC5384


Några tankar om reflektion. En promenad i tiden såväl som längs stigen ger möjlighet till att lyssna till var och ens personliga tankar som annars ofta kommer bort i allt dagligt brus.

Ett inspirerande förhållningssätt till livet hade Sokrates. (Levde ca 470-399 fKr i Athen). En målande bild av honom som berättas är att han ständigt ställde frågor som svar på frågor. Till sina studenter, till sina närmaste, till alla han mötte på gatorna i Athen. Självdistans och reflektion. Där frågorna är fler än svaren och där respekt och lugn självdistans ger att svaren på de flesta frågor är fler än många. En flora av perspektiv som ger en bild som blir mer sann ju fler perspektiv som adderas. Utan avgränsningar i att lyssna in alla svar, när, hur och vem som svarar.

Oraklet i Delfi lär ha sagt att Sokrates var den visaste man som levde. Sokrates förnekade utifrån sitt förhållningssätt naturligtvis detta. Han hävdade istället att själv visste han ingenting. Dock beslöt han sig trots allt för att undersöka saken och började ställa frågor till bland annat tongivande personer i dåtidens Athen. Han kom då fram till – med glimten i ögat kan man ana – att oraklet i Delfi ändå hade haft rätt. Alla de som Sokrates intervjuat trodde sig ha och hävdade en mängd sanningar, vilket visade sig vara fel. Sokrates personligen visste bara en sak och det var att han ingenting visste – och i och med det visste han en sak mer än de andra – och således hade oraklet trots allt rätt.

Varma hälsningar
Gerd